Brev från en statlig språkvårdare (2010-11-29)

Publicerad: 2010-12-06, Uppdaterad: 2010-12-06

Från: Ola Karlsson
Till: Johan Svensson
Ämne: SV: "Det odemokratiska språket" (Språkrådet)
Datum: Måndag 29 november 2010

Hej, har läst texten. Trots att jag ogillar ditt tonfall gentemot Språkrådet, ska jag svara kort.

Först: texten innehåller en del felaktigheter.

* Svenska Akademien är ingen myndighet.

* SAOL är ett rättesnöre för stavning, men bara i viss mån för böjning och inte alls för uttal.

* Det är SAOL-redaktionen och SA:s språkkommitté, inte de arton ledamöterna, som fattar de praktiska besluten om ordurvalet.

* Språklagen slår fast att svenska är huvudspråk i Sverige, vilket i praktiken är precis detsamma som att Sverige redan har ett officiellt majoritetsspråk.

* Frågan om "back in business" gällde väl huruvida det var nödvändigt att markera det engelska uttrycket med citattecken eller inte, inte alls huruvida användningen av detta engelska uttryck i sig var lämpligt i sammanhanget.

Jag delar varken din språksyn eller ditt sätt att tolka de förhållanden som råder kring SAOL-redaktionens arbete, och textens inställning till lånord och engelska känns grumlig. Det finns heller ingen "officiell lögn" om att svenskan tillhör alla. Allt vi säger är dels att det normalt är vanliga medborgare som hittar på och sprider nya ord i språket, dels att svensk språkvård inkl. SAOL i huvudsak är beskrivande.

MEN: Om det finns något du har en poäng i, är det att urvalsprocessen för nya ord och ordformer som tas in i SAOL är lite för ogenomskinlig.

En sådan urvalsprocess kan omöjligt vara helt frekvensbaserad, och det blir ofrånkomligen en hel del subjektiva och normerande val som måste göras på vägen. Vilka ord som inte tas med för att de t.ex. anses vara för fackspråkliga eller för vardagliga (en vanlig urvalsprincip för allmänspråkliga ordböcker) är inte heller klart, eller hur man tänkt i valet mellan svenska och engelska ekvivalenter eller stavningsvarianter. Och det vore onekligen bra om den urvalsprocessen redovisades lite mer explicit. Om jag vore du skulle jag fokusera på detta, inte på något annat.

Ola Karlsson, Språkrådet

Från: Johan Svensson
Till: Ola Karlsson
Ämne: RE: SV: "Det odemokratiska språket" (Språkrådet)
Datum: Måndag 29 november 2010

Hej Ola,

Tack för ditt svar. Beklagar att du kommit att ogilla "tonfallet gentemot Språkrådet". Min kritik riktar sig dock inte mot enskilda medlemmar utan mot den språkpolitik, som innebär att engelska ord som förekommer i vissa texter också är svenska. Lämnar här en kort kommentar till innehållet i ditt svar.


1) Var i texten säger jag att Svenska Akademien är en statlig myndighet?

Vilket språk är det då vi vill ha? SAOL:s "svenska" (svengelska), engelska eller en svenska som utgår från en officiell svensk ordlista utgiven av en språkvårdande myndighet med uppdrag att värna om det svenska språket? Innerst inne vet vi nog alla svaret på frågan.


2) Var i texten hittar du den felaktighet, som gör att du känner dig tvungen att rätta mig genom att fastslå att Svenska Akademiens ordlista endast "är ett rättesnöre för stavning, men bara i viss mån för böjning och inte alls för uttal"?

När det gäller uttalet så sägs det för övrigt i inledningen till SAOL:s trettonde upplaga att det (utöver stavning, ordböjning och viss ordbildning) "finns vissa uppgifter om ordens uttal och betydelse, ämnestillhörighet och bruklighet" (2006, s. IX).

Av hävd har Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) kommit att bli den ordlista som de allra flesta av oss ser som normen för hur svenska ord stavas, böjs och uttalas. [...]

Två vanliga föreställningar om SAOL är dels att den är officiell norm för svensk stavning och dels att den innehåller alla svenska ord. Martin Gellerstam, redaktör för de tre senaste upplagorna, är därför noga med att påpeka att ordlistan endast är den inofficiella normen för stavning och böjning och att den inte innehåller mer än ett urval av det svenska ordförrådet ("SAOL och tidens flykt" (2009), Norstedts, s. 15).


3) Jag medger att jag inte valde att redogöra för den formella beslutsproceduren, men jag kan inte heller se att det förändrar något i själva sakfrågan (det vill säga att det är felaktigt att hävda att påstå att svenskan tillhör oss alla) om det totalt sett är något fler eller färre än arton personer som fattar ordurvalsbesluten?

Fokuset ligger alltså i min text på SAOL:s utgivare, vilket är Svenska Akademien (med dess arton ledamöter), snarare än de nio eller tio personer som rent faktiskt tycks fatta de formella besluten (se SAOL, 2006, s VI).

4) Om jag förstår dig rätt, menar du alltså att uttrycken "i praktiken" och "formellt sett" är liktydiga? Då finns det väl i så fall inte någon skillnad mellan motsatsorden officiell och inofficiell - orden kan helt enkelt användas synonymt?


5) Blir inte konsekvensen, av att ett uttryck som Finansödlan back in business anses vara svenska, att engelska ord tas upp i svenska språket? Förklara i annat fall gärna hur det kommer sig, att just det oanpassade engelska direktlånet "business" kommit att tas upp i exempelvis SAOL, trots att vi i svenskan redan har etablerade motsvarigheter såsom affär och affärer (beroende på vad man vill ha sagt)?

AFFÄR afä⁴r, äfv. -æ⁴r, r. l. m. (f. LINDFORS (1815). ALMQVIST (1842)); best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -er. ( affärder (pl.) dial., vulg. o. skämt. KEXÉL 1: 75 (1776); BÖTTIGER 3: 69 (1843, 1858) osv.)

[af fr. affaire, urspr. à faire, att göra; med afs. på bet.-utvecklingen jfr äfv. t. geschäft, eng. business]

eg.: (sak att) göra, göromål, angelägenhet; i sht sak att uppgöra mellan två l. flere.

– särsk.

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

6) Hur gör man urvalsprocessen för nya ord och ordformer i SAOL mer genomskinlig när Svenska Akademien inte är en statlig myndighet (med uppdrag att värna det svenska språket)?


Mvh, Johan Svensson